Archive for October, 2010

Nytt politiskt tillstånd i Ukraina

October 1, 2010

Ukrainas konstitutionsdomstol har upphävt den politiska reform under Yuchenko som reducerade presidentens befogenheter, och stärkte det parlamentariska underlaget i Ukraina. Istället kommer nu det mer presidentiella system som tidigare rådde åter upprättas. I grunden gör detta i nuläget ingen skillnad för Ukrainas demokratiska nivå, detta kommer prövas framöver och i samband med val. Dock innebär detta en ny politisk status, och en viss tillbakagång ur ett liberalt perspektiv med högre maktkoncentration och minskat ansvarsutkrävande vilket alltid innebär en viss risk.

Advertisements

September

October 1, 2010

Undantagstillstånd har utlysts i Ecuador sedan armé och polistjänstemän stormat parlamentet, attackerat och tagit president Correa som gisslan. 

Jag har som liberal tidigare ställt mig kritisk till president Correa och dennes reformer i socialistisk riktning som i en del avseenden varit ett hot mot den öppna demokratin i Ecuador. Tydligast syntes detta 2007 när parlamentet upplöstes och ersattes av en provisorisk församling med ytterst marginellt inflytande från oppositionen.  Correa kunde genom detta utöva en särskilt stark makt, rådande fram till dess ordinarie parlamentsval hölls 2009 och det i grunden demokratiska systemet återupprättades.

Trots min kritik mot Correa så företräder han i den nu uppkomna situationen det civila och deokratiska samhället, mot krafter som i ett försvar för sina egna förmåner tar sig rätten att hota det öppna samhället. Det är med lättnad man nås av nyheten att de högre officerarna i kårerna sluter upp bakom presidenten, vilket gör att situationen nog ska kunna återgå till det normala inom kort.

Faran och skräckscenariot ligger dock i att om president Correa står fast vid sina antydningar att oppositionen skulle ligga bakom revolten(vilket är en farlig anklagelse), och att det då skulle förverkliga hotet om att upplösa parlamentet och styra landet genom dekret.

I ett sådant scenario vänds situationen klart till president Correas nackdel och vi kan börja utmåla honom som ”the bad guy” i denna situation. Nej låt oss hoppas att läget nu åter normaliseras och att världssamfundet ändå håller ögonen öppna på utvecklingen.

Sydamerika ska inte åter se auktoritära tendenser, som så ofta förut i historien.

Kosovos president Fatmir Sejdiu har avgått som en följd av att han ska ha brutit mot konstitutionen genom att samtidigt suttit kvar som ledare för sitt politiska parti. Jakup Krasniqi har efterträtt som provisorisk president. Då Kosovo redan som det är, är en genuin parlamentarism där den politiska makten ligger hos regeringen så förändrar detta inte Kosovos politis

Parlamentsval har ägt rum i Venezuela vilket åter normaliserat det i grunden demokratiska styret som tidigare rått. De fem senaste åren med nära nog auktoritärt och enpartistyre som rått sedan oppositionen bojkottade valet 2005, får nu en chans att ersättas med ett mer normaliserat politiskt läge där oppositionen ges en politisk plattform och kan driva politik och obstruera president Chavez på nytt. Hugo Chavez har alltjämt i kraft av sitt ämbee en betydande politisk makt som är särskilt stark och nära gränsen för vad som är ok i ett demokratiskt perspektiv. Trots att oppositionen nu ändå hamnar i minoritet så får man av deras glädjande reaktioner att döma anta att valet i stora drag gått rätt till.

Det kommer nu glädjande nog vara svårt för Chavez att driva igenom långtgående socialistiska reformer som på sikt skulle innebära ett allvarligt hot mot demokratin.

Parlamentsval har ägt rum i Afghanistan, där uppenbara brister i förfarandet har framkommit.

Hamid Karzais regering har sedan den tillträdde 2002 varit en hörnsten för att upprätthålla en demokratisk regering som värn mot en alternativ undergång under talibanstyre. Visserligen har Karzais bewfogenheter och i vissa avseenden även politiska innehåll varit värd kritik ur ett MR-perspektiv, men det får ändå vara förståeligt att det handlar om en politik som är anpassad för Afghanistan. 

Grunderna hr ändå varit demokratiska fream till förra höstens presidentval som dessvärre visade upp lite för stora brister för att kunna betraktas som ett helt demokratiskt val. En demokratisk grund existerar dock även om brister finns och oppositionen missgynnas.  Det nu genomförda valet har uppvisat tydliga demokratiska brister, det måste dock avvaktas ytterligare analys av observatörrapporter och valresultat innan vi kan fastställ om det handlar om logistiska brister eller faktiskt politisk påverkan och missgynnande av opposition. Under alla omständigheter så kommer förmodligen inte Afghanistans politiska status att förändras utan vi kommer fortsatt att betrakta landet som en begränsad demokrati under starkt presidentiellt styre.

Europa präglas sensommaren 2010 på flera håll av oklara parlamentariska förhållanden och problem med regeringsbildning, vilket är ett fenomen nära knutet till stabila demokratier och parlamentariska regeringar vid proortionellt valsystem.

Såväl Nederländerna som Belgien har under en längre tid efter respektive lands val misslyckats med att bilda koalitionsregeringar. I Belgiens fall så är detta en fortsättning på flera års politisk instabilitet efter Verhoefstadts avgång. Belgien är genuint parlamentariskt, men skulle det politiska kaoset fortgå än längre är det nog inte långt ifrån ett nyval och övergång till interimsstyre.

Läget i Nederländerna ser nu (1/10) något ljusare ut där en koalitionsregering syns nära förestående mellan VVD och CDA, efter att ha lyckats förhandla sig till ett stöd från radikala PVV genom islamkritiska lagförslag.

Moldavien är ett tredje land där ett visst politiskt dödläge råder. Visserligen existerar en fungerande parlamentarisk regering, men upprepade försök att enas om en president har misslyckats. Och sedan en folkomröstning hållits om att återgå till direktvald president misslyckats pga lågt valdeltagande så är framtiden oviss även om regeringen fungerar.

På hemmaplan i Sverige så har ett nytt politiskt läge uppstått sedan Sverigedemokraterna tagit sig in i riksdagen och formellt hamnat i vågmästarroll. Visserligen tycks grunderna klara för en borgerlig minoritetsregering, vilket i ett historiskt sammanhang inte är unikt. Vad som däremot är nära nog unikt är att en minoritetsregering måste förlita sig på indirekt stöd över blockgränsen, vilket inte behövts vare sig under tidigare S-regeringar eller Bildt-ministären.

För oss som förespråkar ett öppet och liberalt samhälle så känns det nödvändigt att motarbeta SD. Problemet är dock att en blockering och utfrysning i riksdagen riskerar att spä på deras martyrroll och inför nästa val rentav leda till en ännu starkare position. Ny Demokrati som exempel föll stort genom att de fick inflytande och deras sridigheter och ohållbara politik blottades. Hur vi ska agera gentemot SD idag är en svår situation.

I Oktober väntar ett antal val där det är rimligt att förvänta sig att nya politiska förutsättningar uppstår. Till att börja med är det en stark förhoppning att Guinea äntligen ska kunna hålla sin andra valomgång i presidentvalet som sedan juli skjutits upp ett antal gånger. Detta skulle medföra ett betydande steg mot demokrati efter 52 år av auktoritärt styre. Att valet gång på gång skjutits upp behöver i sig inte vara något negativt, det är tvärtom så att i auktoritära stater där val mest är ett spel för gallerierna så hålls dessa som regel punktligt med förutsägbart resultat. Men då man vill försäkra sig om att det ska gå så rätt till som möjligt så är justa spelregler viktigare än faktiskt valdatum. De två kandidater som ska mötas har förutsättningar att lägga en grund för demokrati dsom sedan helt implementeras när parlamentsval hålls. Förhoppningen för oss är att Guinea ska gå samma väg som Mauritanien.

Samma dag som de inplanerade valet i Guinea så hålls parlamentsval i Kyrgyzstan, detta för att ge demokratisk legitimitet efter att den tidigare presidenten Bakiyev tvingats från makten i våras.  Bakiyev själv framstod som demokratins förkämpe mot tidigare ledaren Akayev, men kom under den efterföljande perioden själv att korrumperas av makten. Det är nu en förhoppning om att Roza Otunbayeva ska kunna lägga grunden för ett mer stabilt demokratiskt styre, en god förutsättning för detta är de konstitutionella förändringar som beslutats om som ger parlamentet mer makt på bekostnad av presidenten. Otunbayeva själv kommer sitta kvar till 2011, och även om vi med en parlamentarisk regering kanske snart kan betrakta Kyrgyzstan som återigen demokratiskt, så implementeras inte detta till fullo förrän efter presidentvalet.

Övriga intressanta val under oktober med möjlig men kanske inte sannolik politisk förändring äger rum i Bahrain, Tanzania och Elfenbenskusten. Närmare redogörelse kring dessa följer då vi närmar oss.

Därutöver hålls en rad andra val i mer eller mindre stabila och genuina demokratier där det i huvudsak handlar om regeringsfråga och politiska sakfrågor.

Dessutom ska Ecuador följas upp och ögon ständigt hållas öppna inför oförväntade händelser

October 1, 2010

Efter att ha sammanställt mitt projekt över världspolitisk utveckling retroaktivt, så återupptar jag nu mitt bloggande över aktueliteter och ämnar skriva omväxlande på svenska och engelska.